Män förklarar saker för mig

ISBN:978-91-7173-481-5
  • Utgivningsår och antal sidor: 2015. 186 sidor. Pocket
  • Översättning: Helena Hansson
Pocketutgåva
60 kr
Medlemspris:50 kr
Inkl moms och frakt
 
  • Rebecca Solnits essä "Män förklarar saker för mig" har redan fått något av en feministisk klassikerstatus. Denna vidräkning med självupptagna kulturmän som aldrig vill sluta prata och olika former av subtilt eller inte så värst subtilt kvinnoförtryck publicerades ursprungligen på TomDispatch.com 2008. Essän väckte ett starkt gensvar på nätet och ledde till att uttrycket "mansplaining" myntades. I föreliggande bok får essän sällskap av åtta besläktade texter av senare datum. Solnit tar här bland annat upp våldtäktsanklagelserna mot den dåvarande chefen för Internationella valuta­fonden, Dominique Strauss-Kahn, 2011 och döds­skjutningarna på ett campus i Isla Vista i Kalifornien 2014. Men hon fördjupar sig också i bildkonst (Ana Teresa Fernández) och litteratur (Virginia Woolf). Det finns, skriver Solnit, "ett kontinuum som går från smärre olägenheter i samhället till nedtystande och dödligt våld". Vi skulle förstå våldet mot kvinnor bättre om vi hade mer av en helhetssyn på maktmissbruket i samhället och tydligare kunde urskilja det mönster som förenar kvinnoförakt, trakasserier, näthat, våldtäkter och mord. Solnits vill bidra till en sådan helhetssyn. Och gjuta mod i alla (kvinnor och män) som tror på och kämpar för en förändring till det bättre. Daidalos har av Solnit tidigare publicerat Gå vilse. En fälthandbok (2012) och Det avlägset nära (2014), associativa och vindlande och bitvis poetiska texter där platser och berättelser står i fokus. "Vid en middag en kväll i mars 2008 började jag, som så många gånger tidigare, skoja om att jag skulle skriva en essä med rubriken 'Män förklarar saker för mig'. [...] Min gäst, den mycket begåvade teoretikern och aktivisten Marina Sitrin, envisades med att jag måste skriva essän för att människor som hennes lillasyster Sam behövde läsa den. Unga kvinnor, sa hon, måste få veta att det inte var deras egna hemliga tillkortakommanden som var anledningen till att de blev förringade; det var de trista gamla könskrigens fel, och det drabbade förr eller senare de flesta av oss som var av kvinnligt kön. Jag skrev den i en enda sittning tidigt morgonen därpå. [...] [S]enare samma dag skickade jag den till Tom Engelhardt på TomDispatch, som publicerade den på nätet strax därpå. Den spred sig snabbt, som essäer på Toms sajt brukar göra, och den har aldrig slutat spridas, länkas och skickas vidare och delas och kommenteras. Den har spridit sig mer än något annat jag har skrivit. Den slog an en sträng hos läsarna. Och träffade en öm punkt." /Ur boken